Fantiserar om jordförbättrare

Det kanske fått passera obemärkt förbi här, men ungefär sedan vi tittade på huset i november (?) har min kille haft en tvångstanke om att trallen på verandan är ”otroligt ful” och knappt går att leva med.

Han är på många sätt en rationell person men ibland får han någon form av estetisk panik som för mig är obegriplig, speciellt med tanke på att han själv varken är arkitekt eller konstnär – hur som helst: trallen skulle bort och det omgående. Redan första morgonen i huset sprang han runt med ett måttband för att ta reda på hur mycket ny trall han skulle behöva köpa.

Så här om dagen var det dags, vi slet bort den gamla och la den nya på plats. Det blev fint och så men efteråt ville han slänga bort den gamla trallen eftersom den var så ohyggligt ful att ingens ögon skulle behöva landa på den någonsin igen (typ).

Själv ville jag ha en kompost för trädgårdsavfall så jag behöll bitarna och använde åtta av dem + lite spillvirke för att bygga ihop en kompost.

Den blev i ärlighetens namn ful, de där anskrämliga bitarna som får hörnen att fästas vid varandra skulle få min pappa att hamra sig själv i tummen av snickarfasa – men låt en amatör leva tack.

Här är då den *hiskeliga trallen* strax efter att vi tagit bort de första sektionerna. Den hade jag kunnat leva med om man säger så.

MEN jag medger att den nya blev finare! Det var lätt att byta. Som att lägga pussel fast enklare då eftersom alla bitar passar i varandra.

Och såhär har den gamla trallen det nu! Lever ett lugnt och tillbakadraget liv som kompost.